REMISSVAR FÖR SOU 2001:48 ”ATT VARA MED PÅ RIKTIGT”, BETÄNKANDE AV KOMMUNDEMOKRATIKOMMITTÉN (KdK)

Vårt remissvar från Folkkampanjen för sjukvården och Nätverket för folkomröstningsgrupperna koncentrerar sig på kapitel 18 ”Folkinitiativ till folkomröstning” och kapitel 19 ”Medborgerlig initiativrätt i fullmäktige”. Vi ser att utredningen beträffande kommunala folkomröstningar ger en kaka med ena handen och tar fem kakor med den andra handen. Tyvärr kännetecknas utredningen av tron på stabilitet som den enda rätta överordnade principen, vilket ger alldeles för litet utrymme för nödvändiga förändringar, demokratin riskeras att strypas. En övertro på den representativa demokratins fördelar och bristfällig insikt om värdet av folkomröstningar som en demokratisk säkerhetsventil ser vi har präglat utredningsarbetet.

Kommittén börjar med en positiv ansats med att kommuner och landsting i princip ska vara skyldiga att genomföra folkomröstningar efter folkinitiativ, men man garnerar förslaget med så många förbehåll att reformen blir kosmetisk.
Ödesdigert blir förslaget om att fullmäktiges ska få pröva om ett folkinitiativ ligger inom den kommunala kompetensen och inom fullmäktiges beslutsrätt. De olika fullmäktigeförsamlingarna runt om i landet består inte av oberoende jurister utan av politiker som ytterst ogärna vill dela med sig av makten med sina uppdragsgivare, väljarna. Det nästan totala avvisandet av folkinitiativ för folkomröstning av fullmäktigeförsamlingarna visar att majoritetspartierna nästan undantagslöst inte är villiga till en saklig prövning av de olika problemen. I realiteten innebär en folkomröstning en fördjupad beredning, där underlagen till de olika förslagen får en genomgripande belysning. Fullmäktige har ibland inte prioriterat bästa möjliga beslut.

Så länge vi bara har rådgivande kommunala folkomröstningar i Sverige är en juridisk förhandsprövning fullständigt onödig, det är ju bara ett råd som fullmäktige får genom folkomröstningen. Det bör betonas att det finns inga former av juridisk förhandsprövning för fullmäktiges beslut i dagens lagstiftning, varför ska vi tro att väljarna är mer villiga att göra juridiska övertramp än fullmäktigeförsamlingarna? I själva verket har en hel del olagliga beslut fattats i fullmäktigeförsamlingar runt omkring i Sverige, till exempel gällande behövandes rätt till gruppbostäder, varför lagstiftning om höga viten för kommuner, vars fullmäktigeförsamlingar vägrar att följa domstolsutslag skulle behövas.

Kdk inser inte heller faran med att stoppa möjligheten att begära folkomröstning om något som inte ingår i den kommunala kompetensen, men som medborgarna vill att kommunen eller landstinget ska verka för. En viktig del av landstingens och kommunernas normala verksamhet går faktiskt ut på att lobba mot stat och andra aktörer. Dessutom kommer den starka parten, kommunen, alltid att ha tolkningsföreträde i alla folkomröstnings-tvister, enligt de regler kdk föreslår!

Aningslöst är även kdk:s förslag om att fullmäktige ska få fastställa frågornas antal och formulering. Vi anser att de som framställer folkomröstningsinitiativet ska få formulera svarsalternativen och bestämma antalet svar. Kdk:s förslag öppnar för talrika politiska manipulationer i kommuner och landsting, där majoriteten genom att formulera om frågorna och variera antalet svarsalternativ som ett dragspel på ett bekvämt sätt kan få en för majoriteten tillfredsställande utgång av folkomröstningen. Hur frågorna formuleras är oftast nyckeln till hur svaret blir, kdk:s förslag lägger alldeles för mycket makt i händerna på de ifrågasatta. Har Kdk glömt bort att folkomröstningsinitiativ i regel tas av de som är i opposition på ett eller annat sätt mot fullmäktigemajoritetens politik och som oftast ifrågasätter den kommunala kompetensen i en viss fråga?

Ett rop på frihet

Ofta är folkomröstningsfrågan ett rop från folket till majoritetens politiker att hejda sig inför vad man uppfattar som ett ödesdigert beslut. Att tro att fullmäktigeförsamlingarna på något opartiskt sätt skulle kunna klara av att omformulera frågeställningarna är blåögt av utredningen, den rätten måste initiativtagarna ha om folkomröstningsinstrumentet ska kunna vara ett skydd för folket.

Även ur demokratisynpunkt är kdk:s formulering att frågan skall avse ett ärende som skall handläggas av fullmäktige farlig. Besluts-gången i känsliga politiska frågor är mycket ofta den att full-mäktige först tar ett så kallat principbeslut som jäktas igenom, för att majoriteten för de efterföljande delbesluten skall kunna säga att ”saken redan är avgjord” och ”nu är det är bara detaljerna som ska ordnas”. Många folkomröstningsinitiativ har gällt frågor som fullmäktige redan har beslutet om, då innebörden av abstrakta principbeslut ofta inte har uppfattats av väljarna och opinionen mobiliseras först när folket inser de praktiska konsekvenserna via de följande ”detaljbesluten”. Vidare präglas det politiska livet i en mycket stor del av landets fullmäktigeförsamlingar av en allt mer långtgående beslutscentralisering, där de beslut som igår togs i fullmäktige idag tas någon annanstans. Genom ytterst generösa delegeringar och delegationsordningar och olika slags entreprenadavtal undandras fullmäktigeledamöterna från att delta och få insyn i allt fler viktiga kommunala beslut. De styrande politikerna verkar ofta för största möjliga avstånd mellan fullmäktigeförsamlingarna och de verkliga beslutsfattarna, för att ansvaret ska bli så anonymt som möjligt.

Kdk:s förslag om att folkomröstningsinitiativ enbart skall få gälla fullmäktigefrågor är mot bakgrund av den långt gångna delegeringsprocessen till bland annat styrelser och nämnder en alltför allvarlig begränsning.

Brister i Kdks förslag

Vi saknar i kdk:s förslag regler för att möjliggöra en vetorätt från folket gällande beslut som redan har fattats av fullmäktige. Vi föreslår att 1,5% av de röstberättigade inom 90 dagar ska ha rätt att väcka folkomröstning för ett redan fattat kommunalt beslut.

Kdk:s förslag att höja gränsen för att kunna utlösa folkinitiativ från 5% till 10% av de röstberättigade är ett hot mot folkinitiativen överhuvudtaget. Folkinitiativ initieras ofta av nystartade grupper som saknar det ekonomiska stöd, som partistödet innebär för de etablerade partierna. Trots de stora frustrationer som några få politiska beslut skapar, kan en ökning från 5% till 10% av de röstberättigade bli ett mycket stort hinder för många nystartade folkomröstningsgrupper. Dessutom blir det en mycket begränsad tidsram för att agera, enligt de nya kraven på att folkomröstningar enbart ska få användas som ett led i en pågående beslutsprocess.
Vi undrar om kdk:s avsikt är att se till att så få folkomröstnings-initiativ som möjligt ska tas i Sverige?

Endast om folkomröstningar blir beslutande skulle eventuellt en 10%:s-nivå för kommunernas del kunna accepteras från vår sida, eftersom motivationen för folkomröstningsarbetet då blir klart högre. För landstingens del kan vi bara acceptera en 5%:s nivå även för beslutande folkomröstningar, då avstånden i sig gör att även etablerade politiska partier trots sitt partistöd ofta har svårt att genomföra länsomfattande politiska kampanjer.

Det skulle varit bra om Kdk föreslagit ett ekonomiskt stöd för nytillkomna folkomröstningsgrupper. Särskilt för folkomröstningsgrupper som tar folkinitiativ i ett landsting medför namninsamlingsarbetet omfattande kostnader med resor, brevutskick, lokalhyror för informationsmöten och så vidare.
Kdk kunde närmare utformat ett sådant förslag som att den/de som tagit initiativ till en folkomröstning i en kommun efter det att namnen samlats stöds med ett halvt basbelopp och att den/de som samlat in namn i ett landsting i efterhand ges två basbelopp i motsvarande ersättning.

Vi har förstått att utredningen ogärna vill införa beslutande kommunala folkomröstningar. Det är dags att myndigförklara väljarna och förbereda de grundlagsförändringar som behövs för att även tillåta beslutande kommunala folkomröstningar i Sverige!

De nuvarande reglerna för folkinitiativ för kommunala folkomröstningar har vi starkt kritiserat, men de erbjuder fördelen av att folkinitiativsrätten inte beskurits eller förbehållits vissa grupper av frågor. Fullmäktiges idag suveräna rätt att säga nej till en folkomröstningsbegäran har förstås uppfattats mycket negativt av alla oss som intresserat oss för medborgarnas frihet att få påverka de beslut som de ser som avgörande för sin framtid.
Vi tycker att man ska undvika att hamna i elden efter att ha hoppat i askan, vilket vi tycker kdk gjort. En rätt för folkinitiativ utan begränsningar för folkomröstningar vore däremot välkommet.

Ihåligt initiativförslag

Vad beträffar medborgerlig initiativrätt i fullmäktige, känner vi igen lukten av dåliga politiska kompromisser i kdk:s förslag.
De talrika avslagen för folkomröstningar vittnar om att flertalet fullmäktigeförsamlingar har en grundmurad misstro mot att ge väljarna ökat inflytande över den praktiska vardagspolitiken. Kdk föreslår bara en frivillig förslagsrätt, som vi tror att enbart ett fåtal kommuner kommer att använda sig av. Vi ser att enbart en obligatorisk förslagsrätt kan lösa problemet med att många goda förslag från de som inte är medlemmar i något politiskt parti antingen inte behandlas alls eller förminskas till något nästan oigenkännbart medan de går från någon politiker fram till en motion. Många partier har ju partipiska också för motioner, där den enskilda fullmäktigeledamoten förhindras att framföra förslag som inte accepteras av hela partigruppen i fullmäktige.

Vi begär att om minst 2% av de röstberättigade ställt sig bakom ett förslag så ska det behandlas som om det var en motion från en fullmäktigeledamot och att denna regel ska äga företräde gentemot vad som eventuellt sägs i annan lag/författning. Vidare begär vi att kommuner och landsting ska vara skyldiga att alltid inom ett år behandla motioner och medborgarförslag, kdk:s bör-regel är otillräcklig. För majoritetspartierna obekväma motioner kan idag
avföras/avskrivas av fullmäktige från beredning, när ett år gått. Om inte denna för majoriteten tilltalande nödutgång stängs, kommer säkert många medborgarförslag att fimpas från beredning på samma sätt. Därför måste en skyldighet, en skall-regel införas att kommuner och landsting inom ett år måste bereda och framlägga för fullmäktige samtliga inkomna motioner och medborgarförslag.

Till sist vill vi säga att kdk:s utredning innebär värdefulla förslag för invandrare och småbarnsföräldrar som är förtroendevalda, men dessa reformer borde ha genomförts för länge sedan.

SAMMANFATTNING

Sammanfattningsvis begär vi att våra lagar och grundlagar förändras så

-att 5% av de röstberättigade i landsting och kommuner utan begränsningar kan ta folkinitiativ till beslutande kommunala folkomröstningar,

-att möjlighet till folkinitiativ för folkomröstningar i kommunförbund och landstingsförbund återinförs,

-att minst 1,5% av de röstberättigade inom 90 dagar efter att ett kommunalt beslut har skett ska ha rätt att få en folkomröstning om beslutet- om minst 50% av rösterna är emot det kommunala beslutet skall det upphävas, men denna sorts folkomröstning ska inte ha rätt att sätta något nytt beslut i det upphävda beslutets ställe,

-att 2% av de röstberättigade ska ha rätt att väcka förslag hos kommun- och/eller landstingsfullmäktige som juridiskt ska beredas och behandlas på samma sätt som en motion av en fullmäktigeledamot,

-att 3%.s spärren i de allmänna valen till landstingsfullmäktigeförsamlingarna tas bort,

-att på sikt vi får möjlighet att väcka folkinitiativ för folkomröstningar till riksdagen.











För Nätverket för folkomröstningsgrupperna
För Folkkampanjen för sjukvården




Ken Swedenborg
Ordförande i Folkkampanjen för sjukvården




Warren Willey
Ordförande i Miljöpartiet Ludvika
Ledamot i Dalarnas landstingsfullmäktige (mp)