SFS 1982:763
Källa: Rixlex
Utfärdad:
1982-06-30
Uppdaterad:
t.o.m. SFS 2000:356
Hälso- och sjukvårdslag (1982:763)
Inledande bestämmelser
1 § Med hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder för att medicinskt
förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och
sjukvården hör även sjuktransporter samt att ta hand om avlidna.
I fråga om tandvård finns särskilda bestämmelser. Lag (1992:567).
Mål för hälso- och sjukvården
2 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor
för hela befolkningen.
Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den
enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och
sjukvård skall ges företräde till vården. Lag (1997:142).
Krav på hälso- och sjukvården
2 a § Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god
vård. Detta innebär att den skall särskilt
1. vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården
och behandlingen,
2. vara lätt tillgänglig,
3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,
4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och
sjukvårdspersonalen.
Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och
genomföras i samråd med patienten.
Varje patient som vänder sig till hälso- och sjukvården skall, om det inte är
uppenbart obehövligt, snarast ges en medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd.
Lag (1998:1659).
2 b § Patienten skall ges individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd
och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns.
Om informationen inte kan lämnas till patienten skall den i stället lämnas till
en närstående till patienten. Informationen får dock inte lämnas till patienten eller
någon närstående om det finns hinder för detta i 7 kap. 3 eller 6 § sekretesslagen
(1980:100) eller i 2 kap. 8 § andra stycket eller 9 § första stycket lagen
(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Lag
(1998:1660).
2 c § Hälso- och sjukvården skall arbeta för att förebygga ohälsa. Den som
vänder sig till hälso- och sjukvården skall när det är lämpligt ges upplysningar
om metoder för att förebygga sjukdom eller skada. Lag (1998:1660).
2 d § När någon har avlidit, skall hälso- och sjukvårdens uppgifter fullgöras
med respekt för den avlidne. De efterlevande skall visas hänsyn och omtanke.
Lag (1998:1660).
2 e § Där det bedrivs hälso- och sjukvård skall det finnas den personal, de
lokaler och den utrustning som behövs för att god vård skall kunna ges. Lag
(1998:1660).
Landstingens hälso- och sjukvård
Landstingets ansvar
3 § Varje landsting skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som är
bosatta inom landstinget. Detsamma gäller dem som är kvarskrivna enligt 16 §
folkbokföringslagen (1991:481) och stadigvarande vistas inom landstinget. Även
i övrigt skall landstinget verka för en god hälsa hos hela befolkningen. Vad som i
denna lag sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i ett
landsting, i den mån inte annat följer av 17 §. Vad här sagts utgör inte hinder för
annan att bedriva hälso- och sjukvård.
Landstingets ansvar omfattar dock inte sådan hälso- och sjukvård som en
kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 § första och tredje styckena.
Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som
landstinget ansvarar för enligt denna lag. En uppgift som innefattar
myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas
till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ.
Landstinget får även träffa överenskommelse med kommun, den allmänna
försäkringskassan och länsarbetsnämnden om att inom ramen för landstingets
uppgifter enligt denna lag samverka i syfte att uppnå en effektivare användning
av tillgängliga resurser. Landstinget skall bidra till finansieringen av sådan
verksamhet som bedrivs i samverkan.
Riksrevisionsverket får granska sådan verksamhet som bedrivits i samverkan
med och delvis finansierats av försäkringskassan eller länsarbetsnämnden. Vid
en sådan granskning har Riksrevisionsverket rätt att ta del av de uppgifter som
behövs för att granska verksamheten. Lag (1997:1306).
3 a § När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med
vetenskap och beprövad erfarenhet skall landstinget ge patienten möjlighet att
välja det alternativ som han eller hon föredrar. Landstinget skall ge patienten den
valda behandlingen om det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan
och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat.
Patienten har inte rätt till behandling utanför det landsting inom vilket han
eller hon är bosatt, om detta kan erbjuda en behandling som står i
överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Landstinget skall ge en patient med livshotande eller särskilt allvarlig
sjukdom eller skada möjlighet att inom eller utom det egna landstinget få en
förnyad medicinsk bedömning i det fall vetenskap och beprövad erfarenhet inte
ger entydig vägledning och det medicinska ställningstagandet kan innebära
särskilda risker för patienten eller har stor betydelse för dennes framtida
livskvalitet. Patienten skall erbjudas den behandling den förnyade bedömningen
kan föranleda. Lag (1998:1660).
3 b § /Upphör att gälla U:2000-07-01/ Landstinget skall erbjuda dem som är
bosatta inom landstinget eller som är kvarskrivna enligt 16 § folkbokföringslagen
(1991:481) och stadigvarande vistas där,
1. habilitering och rehabilitering,
2. hjälpmedel för funktionshindrade, och
3. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva
och hörselskadade.
Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering, rehabilitering och
hjälpmedel som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 a §.
Landstingets ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter som
arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag.
Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel skall
planeras i samverkan med den enskilde. Av planen skall planerade och beslutade
insatser framgå. Lag (1998:1660).
3 b § /Träder i kraft I:2000-07-01/ Landstinget skall erbjuda dem som är
bosatta inom landstinget eller som är kvarskrivna enligt 16 § folkbokföringslagen
(1991:481) och stadigvarande vistas där,
1. habilitering och rehabilitering,
2. hjälpmedel för funktionshindrade, och
3. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva
och hörselskadade.
Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering, rehabilitering och
hjälpmedel som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 b §.
Landstingets ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter som
arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag.
Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel skall
planeras i samverkan med den enskilde. Av planen skall planerade och beslutade
insatser framgå. Lag (2000:356).
3 c § Landstinget skall även erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som,
utan att vara bosatta i Sverige, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom
och moderskap enligt vad som följer av förordning (EEG) nr 1408/71 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller
deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Vården skall i dessa fall
erbjudas av det landsting inom vars område personen är förvärvsverksam eller,
när det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars område denne
är registrerad som arbetssökande. I den utsträckning familjemedlemmar till dessa
personer har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap enligt
vad som följer av den nämnda förordningen, skall familjemedlemmarna erbjudas
vård av samma landsting. Om familjemedlemmarna är bosatta i Sverige, gäller
dock 3 §. Lag (1998:1660).
3 d § Landstinget skall, i andra fall än som avses i 18 b §, erbjuda dem som är
bosatta inom landstinget och som på grund av allvarlig sjukdom eller efter
behandling för sådan sjukdom är i fortlöpande behov därav, förbrukningsartiklar
som behövs vid urininkontinens, urinretention eller tarminkontinens.
Förbrukningsartiklar som avses här får förskrivas av läkare samt av annan hälso-
och sjukvårdspersonal som Socialstyrelsen förklarat behörig. Lag (1998:1660).
4 § Om någon som vistas inom landstinget utan att vara bosatt där behöver
omedelbar hälso- och sjukvård, skall landstinget erbjuda sådan vård.
Ett landsting får också i andra fall erbjuda hälso- och sjukvård åt den som är
bosatt i ett annat landsting, om landstingen kommer överens om det. Lag
(1992:567).
5 § För hälso- och sjukvård som kräver intagning i vårdinrättning skall det
finnas sjukhus. Vård som ges under sådan intagning benämns sluten vård.
Annan hälso- och sjukvård benämns öppen vård. Primärvården skall som en del
av den öppna vården utan avgränsning vad gäller sjukdomar, ålder eller
patientgrupper svara för befolkningens behov av sådan grundläggande medicinsk
behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering som inte kräver
sjukhusens medicinska och tekniska resurser eller annan särskild kompetens.
Landstinget skall organisera primärvården så att alla som är bosatta inom
landstinget får tillgång till och kan välja en fast läkarkontakt. En sådan läkare
skall ha specialistkompetens i allmänmedicin. Landstinget får inte begränsa den
enskildes val till ett visst geografiskt område inom landstinget. Lag
(1998:1654).
6 § Landstinget svarar för att det inom landstinget finns en ändamålsenlig
organisation för att till och från sjukhus eller läkare transportera personer vilkas
tillstånd kräver att transporten utförs med transportmedel som är särskilt inrättade
för ändamålet. Lag (1992:567).
7 § Landstinget skall planera sin hälso- och sjukvård med utgångspunkt i
befolkningens behov av sådan vård.
Planeringen skall avse även den hälso- och sjukvård som erbjuds av privata
och andra vårdgivare. Lag (1995:835).
8 § I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården skall landstinget
samverka med samhällsorgan, organisationer och privata vårdgivare. Lag
(1995:835).
9 § Regeringen får föreskriva att landet skall delas in i regioner för den hälso-
och sjukvård som berör flera landsting.
Landstingen skall samverka i frågor som rör sådan hälso- och sjukvård. Lag
(1992:567).
Nämnder
10 § Ledningen av hälso- och sjukvården skall utövas av en eller flera nämnder.
För en sådan nämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen
(1991:900). Lag (1991:903).
11 § har upphävts genom lag (1991:909).
12 § har upphävts genom lag (1991:903).
Personal
13 § har upphävts genom lag (1996:787).
14 § har upphävts genom lag (1996:787).
15 § I landstingen skall finnas möjligheter till anställning för läkares
allmäntjänstgöring enligt 3 kap. lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område i sådan omfattning att alla läkare som avlagt
läkarexamen och läkare med utländsk utbildning som föreskrivits
allmäntjänstgöring ges möjlighet att fullgöra praktisk tjänstgöring för att få
legitimation som läkare. Anställning för allmäntjänstgöring skall ske för viss tid.
I landstingen skall också finnas möjligheter till anställning för läkares
specialiceringstjänstgöring enligt nämnda lag i en omfattning som motsvarar det
planerade framtida behovet av läkare med specialistkompetens i klinisk
verksamhet. Regeringen får föreskriva att läkare under sådan tjänstgöring med
anställning vid en enhet som har upplåtits för grundläggande högskoleutbildning
av läkare skall anställas för viss tid. Lag (1998:533).
16 § Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om behörighet till tjänster
inom hälso- och sjukvården och om tillsättning. Regeringen får överlåta åt
Socialstyrelsen att meddela sådana föreskrifter.
I fråga om enheter inom hälso- och sjukvården som har upplåtits för
grundläggande högskoleutbildning av läkare finns särskilda bestämmelser.
Kommunernas hälso- och sjukvård
17 § Bestämmelserna i 18--25 §§ gäller kommuner som ingår i ett landsting
samt, i de fall det är särskilt föreskrivet, de kommuner som inte ingår i ett
landsting. Lag (1992:567).
Kommunens ansvar
18 § Varje kommun skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som bor i
en sådan boendeform eller bostad som avses i 20 § andra stycket och 21 § tredje
stycket socialtjänstlagen (1980:620) eller som efter beslut av kommunen bor i
sådan särskild boendeform som avses i 69 § första stycket 2 samma lag. Varje
kommun skall även i samband med dagverksamhet, som omfattas av 10 §
socialtjänstlagen, erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som vistas där.
En kommun får även i övrigt erbjuda dem som vistas i kommunen hälso- och
sjukvård i hemmet (hemsjukvård).
Landstinget får till en kommun inom landstinget överlåta skyldigheten att
erbjuda sådan vård, som sägs i andra stycket, om landstinget och kommunen
kommer överens om det samt regeringen medger det. Överenskommelsen får
avse även ansvar för förbrukningsartiklar som avses i 3 c §.
Kommunens ansvar enligt första och tredje styckena och kommunens
befogenhet enligt andra stycket omfattar inte sådan hälso- och sjukvård som
meddelas av läkare.
En kommun får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som
kommunen ansvarar för enligt denna lag. En uppgift som innefattar
myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas
till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ.
Lag (1997:316).
18 a § När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse
med vetenskap och beprövad erfarenhet skall kommunen ge den som omfattas av
sådan hälso- och sjukvård som avses i 18 § första-tredje styckena möjlighet att
välja det alternativ som han eller hon föredrar. Kommunen skall erbjuda den
valda behandlingen om det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan
och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat.
Den enskilde har inte rätt till behandling utanför den kommun inom vilken
han eller hon är bosatt, om denna kan erbjuda en behandling som står i
överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Lag (1998:1660).
18 b § /Upphör att gälla U:2000-07-01/ Kommunen skall i samband med
sådan hälso- och sjukvård som avses i 18 § första--tredje styckena erbjuda även
habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade.
Landstinget får även utan samband med överlåtelse av ansvar för hälso- och
sjukvård enligt 18 § träffa överenskommelse med en kommun inom landstinget
om att kommunen skall ha ansvar för hjälpmedel för funktionshindrade.
Vad som sägs i 3 a § tredje stycket gäller även i fråga om habilitering,
rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade som ombesörjs av en
kommun. Lag (1998:1660).
18 b § /Träder i kraft I:2000-07-01/ Kommunen skall i samband med sådan
hälso- och sjukvård som avses i 18 § första-tredje styckena erbjuda även
habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade.
Landstinget får även utan samband med överlåtelse av ansvar för hälso- och
sjukvård enligt 18 § träffa överenskommelse med en kommun inom landstinget
om att kommunen skall ha ansvar för hjälpmedel för funktionshindrade.
Vad som sägs i 3 b § tredje stycket gäller även i fråga om habilitering,
rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade som ombesörjs av en
kommun. Lag (2000:355).
18 c § /Upphör att gälla U:2000-07-01/ Kommunen skall i samband med
hälso- och sjukvård enligt 18 § första stycket tillhandahålla förbrukningsartiklar
på sätt anges i 3 c §. Beträffande behörigheten att förskriva förbrukningsartiklar
som avses här gäller vad som föreskrivs i 3 c §. Lag (1998:1660).
18 c § /Träder i kraft I:2000-07-01/ Kommunen skall i samband med hälso-
och sjukvård enligt 18 § första stycket tillhandahålla förbrukningsartiklar på sätt
anges i 3 d §. Beträffande behörigheten att förskriva förbrukningsartiklar som
avses här gäller vad som föreskrivs i 3 d §. Lag (2000:356).
19 § Om en överlåtelse har skett enligt 18 § tredje stycket får landstinget lämna
sådant ekonomiskt bidrag till kommunen som motiveras av överlåtelsen. Lag
(1992:567).
20 § Kommunen skall planera sin hälso- och sjukvård med utgångspunkt i
befolkningens behov av sådan vård.
Planeringen skall avse även den hälso- och sjukvård som erbjuds av privata
och andra vårdgivare. Lag (1995:835).
21 § I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården skall kommunen
samverka med samhällsorgan, organisationer och privata vårdgivare. Lag
(1995:835).
Nämnder
22 § Ledningen av kommunens hälso- och sjukvård utövas av den eller de
nämnder som kommunfullmäktige enligt 4 § socialtjänstlagen (1980:620)
bestämmer.
I en kommun som inte ingår i ett landsting utövas ledningen av den hälso-
och sjukvård som avses i 18 § första eller andra stycket i enlighet med 10 §. Lag
(1992:567).
Personal
23 § har upphävts genom lag (1996:787).
24 § Inom det verksamhetsområde som kommunen bestämmer skall det finnas
en sjuksköterska som svarar för
1. att det finns sådana rutiner att kontakt tas med läkare eller annan hälso- och
sjukvårdspersonal när en patients tillstånd fordrar det,
2. att beslut om att delegera ansvar för vårduppgifter är förenliga med
säkerheten för patienterna,
3. att anmälan görs till den nämnd, som har ledningen av hälso- och
sjukvårdsverksamheten, om en patient i samband med vård eller behandling
drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom.
Om ett verksamhetsområde i huvudsak omfattar rehabilitering får en
sjukgymnast eller en arbetsterapeut fullgöra uppgifter som sägs i första stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även en kommun, som
inte ingår i ett landsting, om det i en sådan hälso- och sjukvårdsverksamhet som
sägs i 18 § första eller andra stycket inte finns någon läkare. Lag (1992:567).
25 § Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om behörighet till tjänster
inom kommunernas hälso- och sjukvård och om tillsättning. Regeringen får
överlåta åt Socialstyrelsen att meddela sådana föreskrifter. Lag (1992:567).
Gemensamma bestämmelser om landstingens och
kommunernas hälso- och sjukvård
Vårdavgifter
26 § /Upphör att gälla U:2000-07-01/ Av patienter får vårdavgifter tas ut
enligt grunder som landstinget eller kommunen bestämmer, i den mån inte annat
är särskilt föreskrivet. Patienter som är bosatta inom landstinget respektive
kommunen, liksom patienter som avses i 3 b §, skall därvid behandlas lika.
Landstinget får dock för sluten vård fastställa avgiftsnivåer i olika
inkomstintervall och besluta om vilka regler om nedsättning av avgiften som
skall gälla. Högsta avgiftsbelopp för sluten vård är 80 kronor för varje vårddag.
Endast kommunen får ta ut vårdavgifter för sådan vård som den har
betalningsansvar för enligt 2 § lagen (1990:1404) om kommunernas
betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. Detsamma gäller i fråga om sådan
psykiatrisk långtidssjukvård med huvudsaklig omvårdnadsinriktning för vilken
kommunen enligt 9 § samma lag har åtagit sig betalningsansvar.
Avgifter för vård enligt 18 §, för förbrukningsartiklar enligt 18 b § eller för
sådan långtidssjukvård som en kommun har betalningsansvar för enligt 2 eller 9
§ lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och
sjukvård får inte, tillsammans med avgifter som avses i 35 § andra stycket
socialtjänstlagen (1980:620), uppgå till så stort belopp att den enskilde inte
förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov, boendekostnad och andra
normala levnads- kostnader. När avgifterna fastställs skall kommunen försäkra
sig om att vårdtagarens make eller sambo inte drabbas av en oskäligt försämrad
ekonomisk situation. Lag (1998:856).
26 § /Träder i kraft I:2000-07-01/ Av patienter får vårdavgifter tas ut enligt
grunder som landstinget eller kommunen bestämmer, i den mån inte annat är
särskilt föreskrivet. Patienter som är bosatta inom landstinget respektive
kommunen, liksom patienter som avses i 3 c §, skall därvid behandlas lika.
Landstinget får dock för sluten vård fastställa avgiftsnivåer i olika
inkomstintervall och besluta om vilka regler om nedsättning av avgiften som
skall gälla. Högsta avgiftsbelopp för sluten vård är 80 kronor för varje vårddag.
Endast kommunen får ta ut vårdavgifter för sådan vård som den har
betalningsansvar för enligt 2 § lagen (1990:1404) om kommunernas
betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. Detsamma gäller i fråga om sådan
psykiatrisk långtidssjukvård med huvudsaklig omvårdnadsinriktning för vilken
kommunen enligt 9 § samma lag har åtagit sig betalningsansvar.
Avgifter för vård enligt 18 §, för förbrukningsartiklar enligt 18 c § eller för
sådan långtidssjukvård som en kommun har betalningsansvar för enligt 2 eller 9
§ lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och
sjukvård får inte, tillsammans med avgifter som avses i 35 § andra stycket
socialtjänstlagen (1980:620), uppgå till så stort belopp att den enskilde inte
förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov, boendekostnad och andra
normala levnadskostnader. När avgifterna fastställs skall kommunen försäkra sig
om att vårdtagarens make eller sambo inte drabbas av en oskäligt försämrad
ekonomisk situation. Lag (2000:355).
26 a § /Upphör att gälla U:2000-07-01/ Den som har erlagt vårdavgifter som
avser öppen hälso- och sjukvård enligt denna lag i andra fall än som avses i 18 §
första stycket, avgifter för förbrukningsartiklar som avses i 3 c § eller avgifter
för sådan tandvård som avses i 8 a § tandvårdslagen (1985:125) med
sammanlagt högst 900 kronor, eller det lägre belopp som bestämts av
landstinget, är befriad från att därefter erlägga ytterligare avgifter för sådan vård
eller sådana förbrukningsartiklar under den tid som återstår av ett år, räknat från
det första tillfälle då avgift erlagts.
Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 18 år i sin vård,
får barnen gemensamt avgiftsbefrielse när kostnaderna för avgifter enligt första
stycket sammanlagt uppgår till där avsett belopp.
Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även för
barn som under denna tid fyller 18 år.
Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den med
vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har varit gift eller
har eller har haft barn med föräldern. Lag (1998:555).
26 a § /Träder i kraft I:2000-07-01/ Den som har erlagt vårdavgifter som
avser öppen hälso- och sjukvård enligt denna lag i andra fall än som avses i 18 §
första stycket, avgifter för förbrukningsartiklar som avses i 3 d § eller avgifter
för sådan tandvård som avses i 8 a § tandvårdslagen (1985:125) med
sammanlagt högst 900 kronor, eller det lägre belopp som bestämts av
landstinget, är befriad från att därefter erlägga ytterligare avgifter för sådan vård
eller sådana förbrukningsartiklar under den tid som återstår av ett år, räknat från
det första tillfälle då avgift erlagts.
Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 18 år i sin vård,
får barnen gemensamt avgiftsbefrielse när kostnaderna för avgifter enligt första
stycket sammanlagt uppgår till där avsett belopp.
Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även för
barn som under denna tid fyller 18 år.
Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den med
vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har varit gift eller
har eller har haft barn med föräldern. Lag (2000:356).
Forskning
26 b § Landstingen och kommunerna skall medverka vid finansiering,
planering och genomförande av kliniskt forskningsarbete på hälso- och
sjukvårdens område samt av folkhälsovetenskapligt forskningsarbete.
Landstingen och kommunerna skall i dessa frågor, i den omfattning som behövs,
samverka med varandra samt med berörda universitet och högskolor. Lag
(1996:1289).
Gemensamma bestämmelser för all hälso- och sjukvård
Patientansvarig läkare
27 § Om det behövs med hänsyn till patientsäkerheten, skall för patienten utses
en patientansvarig legitimerad läkare. Lag (1996:787).
Ledningen av hälso- och sjukvård
28 § Ledningen av hälso- och sjukvård skall vara organiserad så att den
tillgodoser hög patientsäkerhet och god kvalitet av vården samt främjar
kostnadseffektivitet. Lag (1996:787).
29 § Inom hälso- och sjukvård skall det finnas någon som svarar för
verksamheten (verksamhetschef). Verksamhetschefen får dock bestämma över
diagnostik eller vård och behandling av enskilda patienter endast om han eller
hon har tillräcklig kompetens och erfarenhet för detta.
Ansvaret för ledningsuppgifter rörande den psykiatriska tvångsvården utövas
av en läkare med specialistkompetens (chefsöverläkare). Är verksamhetschefen
inte en läkare med sådan kompetens, fullgörs dessa uppgifter av en särskilt
utsedd chefsöverläkare.
Ansvaret för ledningsuppgifter rörande tvångsisolering enligt
smittskyddslagen (1988:1472) utövas av en läkare med specialistkompetens
(chefsöverläkare). Är verksamhetschefen inte en läkare med sådan kompetens,
fullgörs dessa uppgifter av en särskilt utsedd chefsöverläkare eller av en
befattnings- havare som förordnats enligt 50 a § smittskyddslagen. Lag
(1998:533).
30 § Verksamhetschefen får uppdra åt sådana befattningshavare inom
verksamheten som har tillräcklig kompetens och erfarenhet att fullgöra enskilda
ledningsuppgifter. Lag (1996:787).
Kvalitetssäkring
31 § Inom hälso- och sjukvård skall kvaliteten i verksamheten systematiskt och
fortlöpande utvecklas och säkras. Lag (1996:787).
Underrättelseskyldighet
31 a § Om en nämnd som utövar ledningen av hälso- och sjukvården enligt 10
eller 22 § i sin verksamhet iakttagit något som tyder på att nya medel används för
missbruksändamål eller att ändringar sker i missbruksmönster av kända medel,
skall nämnden utan dröjsmål anmäla detta till Folkhälsoinstitutet. Lag
(1982:763).
32 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om hälso- och sjukvård som
behövs till skydd för enskilda eller hälso- och sjukvårdens bedrivande i övrigt.
Regeringen får överlåta åt Socialstyrelsen att meddela föreskrifter till skydd
för enskilda. Lag (1996:787).
Hälso- och sjukvården i krig m.m.
33 § Regeringen bemyndigas att meddela särskilda föreskrifter om hälso- och
sjukvården i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga förhållanden
som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige
har varit i krig eller krigsfara. Lag (1996:787).
Övergångsbestämmelser
1990:601
Denna lag träder i kraft i fråga om 4 och 15 §§ den 1 juli 1990 och i övrigt den 1
juli 1991.
1990:1465
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. En kommun och en
landstingskommun kan komma överens om att under år 1991 föra över till
kommunen ansvaret för sådan hälso- och sjukvård som avses i 18 §. I sådant fall
tillämpas de nya bestämmelserna på verksamheten från och med den dag då
ansvaret överförs. Om en överenskommelse som här avses har träffats, får
landstingskommunen under år 1991 lämna sådant ekonomiskt bidrag till
kommunen som motiveras av överenskommelsen.
1991:1971
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
2. Äldre föreskrifter gäller alltjämt för läkare som har påbörjat sin
specialistutbildning före ikraftträdandet.
1993:587
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Landstingets skyldighet enligt 5 § andra stycket inträder dock inte fullt ut
förrän vid utgången av år 1995.
1995:835
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. En läkare som medgivits undantag från kravet på specialistkompetens i 2 §
andra stycket lagen (1993:588) om husläkare i dess lydelse före den 1 januari
1996 skall anses uppfylla kravet på specialistkompetens i 5 § denna lag. Om
medgivandet gäller för viss tid gäller dock detta endast under samma tid.
1996:1151
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. Kostnader som uppkommer under år 1997 för förbrukningsartiklar i
anledning av bestämmelserna i 3 c §, förutom de kostnader som uppkommer
inom sluten vård, och 18 b § ersätts av den allmänna försäkringen.
3. Att kostnadsbefrielse enligt 7 § lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m. skall bestå efter utgången av år 1996 föreskrivs i
punkt 3 övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd
vid köp av läkemedel m.m.
1998:555
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. För tandvårdsbehandling som påbörjats före ikraftträdandet gäller äldre
föreskrifter.
1998:1654
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. En kommun som före ikraftträdandet av denna lag inte har ingått i ett landsting
får svara för driften av primärvården inom kommunen enligt 5 § om kommunen
och landstinget har träffat avtal om det.
Åter indexsidan