Motion till landstingsfullmäktige




UTRED SKAPANDET AV SMÅ AKUTSJUKHUS
I DALARNA



Det behövs en genomgripande förbättring av sjukvården i Dalarna, då allt för många människor kommit i kläm i talrika vård- och operationsköer under 90-talet och därefter. Det är för dessa människors skull, för de nyfödda, som snabbt behöver vård, för de unga som drabbas av olycksfall, för de medelålders med sina stressjukdomar och för de äldre med sina ofta allvarliga krämpor, som Ludvika och Avesta lasarett måste bli kompletta akutsjukhus, med kirurgisk och medicinsk akut- och intensivsjukvård dygnet runt året runt, akutsjukhus som har akutmottagningar utan remisskrav. På så vis kan dessa sjukhus bli värdefulla resurser för hela Dalarna. Med en mer generös personalpolitik och genom att decentralisera och överföra makten över sjukvårdens utformning till de lokala lasaretten, kan vi lätt rekrytera och frigöra resurser. Vi har råd med vård, men ej med fel tänkande.

Idag kan svårt sjuka patienter få mycket långa transportvägar, då det inte finns något akutsjukhus, det vill säga sjukhus som kan ta emot såväl medicinska som kirurgiska patienter dygnet runt året runt i södra Dalarna. Transporttiderna kan särskilt för de som bor i skogsområdena i västra Ludvika, men även för de som bor i Söderbärketrakten eller i ytterområdena av Avesta kommun bli över en timma i ambulans till Falu lasarett, vilket inte är godtagbart och innebär otrygga förhållanden för patienterna. För kirurgiska patienter innebär detta risk för att de förblöder!

De allt längre väntetiderna och de mycket korta vårdtiderna som ofta inte ens medger fastställandet av en definitiv diagnos, än mindre en komplett behandling, liksom den bristfälliga samordningen med primärvården, innebär också klara hot mot de vårdsökandes trygghet.

Det blir lättare för anhöriga att komma på besök, när sjukhuset inte ligger så långt bort och det är omvittnat att Falu lasarett ofta har överbelastats och personalen där blivit svårt ansträngd, sedan Ludvika och Avesta lasarett förvandlades till så kallade "närsjukhus". Många patienter därifrån kom i stället att hamna på expeditioner och i korridorer på Falu lasarett. Yrkesinspektionen har upprepade gånger riktat stark kritik mot förhållandena på Falu lasarett.

Operationsköerna förlängdes samtidigt kraftigt, tidigare hade invånarna i Västerbergslagen en av Sveriges kortaste kötider för bland annat ortopediska operationer. Vidare hade vården på Ludvika lasarett ovanligt hög kvalitet. Komplikationsfrekvensen på knäoperationer var Sveriges lägsta, när Ludvika lasarett var ett akutsjukhus. Sänkningen av vårdkvaliteten och de stora ökningarna av köerna till undersökning och behandling är inte en värdig vård. Lidandet av att i månader eller år behöva få vänta på att få till exempel en värkande höftled åtgärdad är ytterst onödigt. Felaktiga politiska styrbeslut ligger bakom krisen i vården. Vi kunde få mycket mer vård för de pengar landstinget har, än vi får idag. Olyckligtvis har hittills mer förnuftiga lösningar blockerats. Låt oss hoppas att en vilja till omprövning av gamla heliga politiska kor nu är under uppsegling i landstinget Dalarnas fullmäktigeförsamling och att denna motion kan påbörja en sådan omprövning.

Det är mycket lättare att rekrytera och behålla läkare och annan sjukhuspersonal på ett akutsjukhus än ett så kallat "närsjukhus", då kompletta intensivvårds-, röntgen- och operationsavdelningar, som är i tjänst dygnet runt ger en helt annan säkerhetsnivå på det medicinska omhändertagandet. Detta ger trygghet åt både personal och patienter. För de anställda blir det både säkrare och lättare att arbeta på ett sådant sjukhus. Ludvika och Avesta lasarett fungerade betydligt bättre tidigare, då de var akutsjukhus och personalen trivdes. Hur mycket som landstinget har förlorat på läkarflykten sedan nedläggningen av Ludvika och Avesta lasarett som akutsjukhus är svårt att uppskatta. Helt klart har tappet av personal haft svåra konsekvenser i ett läge, där landstinget numera ofta inte får några sökanden till nyutlysta tjänster.

Det finns starka skäl att tro att om man utökar antalet vårdande personal i sjukvården kommer detta att leda till mindre stress och lägre kostnader för sjukskrivningar, färre läkarbesök som måste upprepas på grund av felaktiga eller ofullständiga diagnoser och kraftigt ökad produktivitet.

En lokal styrning av sjukvården kommer att öka effektiviteten och
garanterat ge mesta möjliga vård för de medel vi har, förutsatt att makten verkligen ges till fotfolket, så att man lokalt får både friheten och rätten att söka lokala lösningar, som bäst passar till bygdens behov.


YRKANDEN



Yrkas att landstingsfullmäktige beslutar att följande förslag ska utredas, helst av en parlamentarisk utredning som har ordinarie representanter för alla landstingspartier och att utredningsresultatet sedan ska delges fullmäktige för beslut.




Ludvika den 14 februari 2002





Warren Willey (mp)












Åter indexsidan